Jag och många med mig ber dig och hela riksdagen ta hänsyn till följande:

1. Vad som hände med Esmeralda, Lilla hjärtat, har berört oss alla och bör aldrig hända igen!
2. Lilla hjärtat är dock ett ganska unikt fall.
3. De familjer som behandlas med den tilltänkta nya lagen Lex Lilla Hjärtat, och alltså utifrån detta unika fall drabbas hårt utan att någon av dem har begått något så hemskt.
4. Konsekvenserna av denna lagändring ska inte hastas fram innan känslorna lugnat ner sig.
5. En eventuell sådan lagändring som i princip drabbar varje familj, även sådana familjer som har minimala problem eller vars fall har gravt misskötts av socialmyndigheterna (vilket du dagligen ser att man demonstrerar emot framför riksdagen) behöver övervägas noggrant.
6. En bordläggning av denna fråga till efter valet borgar för betydligt mognare och noggrannare överväganden.
7. Sverige har sedan 1 januari 2020 inkorporerat Barnkonventionen i svensk lag. Men detta har gjorts bara skenbart då arbetet med att verkligen tillämpa konventionen har stannat av. Artiklar 3, 9 och 12 beaktas inte på den nivån som kan vara acceptabel. Detta arbete måste slutföras innan mer skada inträffar för barn och föräldrar.
8. Sverige som har valt att binda sig vid Europalagstiftningen iakttar inte artikel 8 i Europakonventionen.
9. Socialutredningarna som man bygger dessa omhändertaganden på (BBIC) underkänns till 67% av IVO. Det innebär att 2 fall av 3 utgör övergrepp på barnen och deras familjer och detta sker utan tjänstemanna-ansvar!!! Med den nu tilltänkta lagen Lex Lilla Hjärtat äventyras framtiden för flera tusen barn och lika många familjer.

VI KRÄVER BORDLÄGGNING.
Socialtjänstens rutiner och befogenheter måste vägas mot all den skada som tillfogas både barnet och föräldrarna som i sanning behöver stöd, inte att traumatiseras resten av livet. Både barnet och föräldrarna är ju människor, inte bara objekt för myndighetsåtgärder. Att förlora ett barn alternativt en förälder innebär ett trauma för den som drabbas. Ett trauma som är mycket svårare när det kommer som en myndighetsåtgärd än om det kommer genom döden.

Lagen får varken vara hjärtlös eller huvudlös.

Som lagstiftare hoppas jag att du tänker på att väldigt många av de barn som omhändertas får en tragisk utveckling och flertalet av dem får ett tragiskt slut långt från sina biologiska anhöriga. Detta gäller idag direkt ca 8000 barn som kommer att tappa kontakten med sin biologiska familj, sin egentliga miljö. Om ett av dessa barn tar livet av sig, vilket man kan vilja säga är ganska unikt fall, ligger detta i samma klass som Lilla Hjärtat. Vill du göra dig själv ansvarig för detta, eller ska lagen begrundas lite bättre och inväntar att andra grundläggande hänsyn och krav i Barnkonventionens anda tillgodoses?

Jag och många med mig kräver en bordläggning av Lex Lilla Hjärtat!

Vi räknar med dig!

Med vänlig hälsning,